Anders Zorn (1860‑1920)

”Vått”


Kat.nr. 873 Anders Zorn (1860‑1920). ”Vått”. Signerad och daterad Zorn 1910. Olja på duk, 92 x 62 cm.

Utrop
SEK 2.000.000 – 3.000.000
€ 193.000 – 290.000

Proveniens
Grosshandlare C.D. Danielssons samling, Stockholm.
Kammarherre Rudolf Ahlsells (1872-1933) samling, Stockholm. 
Industrimannen Henry Dunkers (1870-1962) samling, Helsingborg.
Familjen Gorthon, Helsingborg, förvärvad från ovanstående år 1962.
Svensk privatsamling.

Utställd
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Invigningsutställning – Larsson – Liljefors – Zorn”, 1916, kat. nr. 79, upptagen till ett värde av 15.000 kr.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Anders Zorn – minnesutställning”, 1924, kat. nr. 165.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Larsson, Bruno Liljefors, Anders Zorn”, 1930, kat. nr. 291.

Litteratur
Ernst Malmberg, Larsson – Liljefors – Zorn – En återblick, 1919, s. 118f, avbildad helsida i planschdelen.
Gerda Boëthius, Zorn, 1949, katalogiserad under år 1910, s. 552, omnämnd s. 479ff.


Fokus:

Under 1910 står Zorn på höjden av sitt konstnärskap. Han är nyss fyllda 50 år, välbeställd, kritikerrosad och omgiven av framgångsrika konstnärsvänner så som Carl Larsson och Prins Eugen. Han blir hedersledamot av R. Accademia di Belle Arti i Milano och får stora framgångar både internationellt och hemma i Sverige.

Under sommaren återvänder Zorn till Stockholms skärgård. Han hade tidigare haft familjens sommarhus på Dalarö som bas och därifrån gjort expeditioner med båt till klippor och skär. Under denna sommar besöker han bland andra ön Rödlöga i den norra skärgården och det är möjligt att det är här auktionens målning ”Vått” tillkommer. Det är i skärgården han funnit och bemästrat sitt favoritmotiv, ”naket i det fria”, som han själv kallade det. Han berättar i sina anteckningar från sommaren 1887 då han upptäckte denna motivkrets: ”Hur jag just denna sommar kom att försöka vad som ännu är mitt älsklingstema, den nakna kvinnokroppen ute, minns jag ej. […] En kombination av gråa klippor, tall, naket och vatten. När jag ser på det arbetet nu får jag intryck av att det sistnämnda elementet inspirerat mer än något annat. Sedan har det nog fått vika för reflexerna på den nakna kroppen”.

”Vått”, som tillkom år 1910 har mycket sammanrörande med det sena 1880-talets målningar från klipporna utanför Dalarö. Både när det gäller den mjuka koloriten och de stora penseldragen och samspelet mellan den mjuka kvinnokroppen mot naturen. Zorn fortsätter i sina anteckningar: ”Detta att måla naket ute kan jag ej påminna mig om något föredöme som inspirerat”. Anders Zorn fann verkligen en helt ny och självständig genre i skildringen av det nakna som han kom att odla resten av sitt liv.

Gerda Boëthius skriver om sommaren 1910: ”Naket i skärgård, i skog och vid älv äro teman, som vid denna tid varierades […] ’en plein air’. Friluftsmålaren pånyttföddes nu i Gopsmor och Stockholms skärgård. […] Bland skärgårdsstudierna denna tid äro ’Vått’, en ny variation av ’Solnedgång’ (1910), där modellens pose i ’Morgonbad’ går igen, och något senare ’Dagmar’, ’Skrämda’ och ’Vadstället’ bland toppunkterna. […] Omkring 1910 kan man åter urskilja ett nytt skede, där både motiv och målning ha något nytt och färgen fått en särskild ton med dragning till skärt. I skärgårdsmålningarna återvände han med förkärlek till sin ungdoms motivkrets, där vatten och klippor äro miljön. […] Han fyllde duken med finfördelade toner, plan, valörer och form, så att man kan ’läsa hans tavlor’ såsom en musiker läser ett partitur. Hans färgskala är ibland om möjligt mera puritansk än i ungdomen. Han gör ofta ljuseffekter med skrapning eller oerhört tunn färg. […] Även i skärgårdsmålningarna använde han nu lasyrer, en slags lasering med olja och gråvitt, och det är sannolikt att detta maner och de möjligheter det innebar ånyo förde honom över från det skulpturala till en mjukare, mer målerisk uppfattning”.

Av impressionisterna i Frankrike hade Zorn lärt sig se och återge ljusets växlingar och hur det delvis löser upp motivet. Sommarljuset i den svenska skärgården ändras snabbt, från starkt gassande sol till mörka moln. Detta gör modellstudier utomhus svårt. Att på Zorns vis fånga den nakna mjuka kvinnokroppens rundning i det speciella ljuset en sommardag är lika tekniskt komplicerat som en glittrande vattenyta. Det är med avsikt han väljer de allra mest rosa klipporna till sina verk. Han skriver själv hur han söker ”samma valör och inga hårda kontraster”. Att i samma ljusa palett återge klippans mjuka strävhet mot den blanka kroppen kräver en enorm skicklighet. Med sin breda pensel skulpterar Zorn fram de mjuka rundningarna mot vattnets spegling.

Nakenmåleriet var visserligen inget nytt under det tidiga 1900-talet. Inte heller den nakna människokroppen i det fria. Men i den europeiska konsten var genren ursprungligen av mytologisk karaktär: det klassiska landskapet befolkas av nymfer, den antika mytens naturväsen. Anders Zorn ville istället återföra människan som varelse till naturen. Han ville att modellerna skulle vara naturliga och helt obesvärade i sin nakenhet, omedvetna om att det fanns en åskådare i närheten. I ”Vått” blir detta mycket tydligt. Den unga modellen sitter med benen ned i det kalla vattnet och tycks dra fingrarna över vattenytan. Hon verkar helt omedveten om sin betraktare. Hennes kropp går ihop med vattnet och den rosa klippan och hon tycks bli som ett med naturen. Ljuset faller in från höger och får såväl vattnet som hennes blanka hy att skimra. Gerda Boëthius skriver ”I ’Vått’ är modellen ett med vattnet och klipporna. Hennes leende är som vattenstänk och allt i kompositionen går ut på att ge intryck av hav och havsluft”.


Tillbaka till objektet