Uppsala Auktionskammare

Proveniens:
Riksänkedrottning Hedvig Eleonora (1636-1715),
Stockholms gamla slott ”Tre Kronor”.

Senare Fulltofta gård, Hörby, Skåne. Friherre Eric Trolle, född 1901 och Elsa Trolle, född Wachtmeister 1902. Därefter genom arv till nuvarande ägare.

Källor och litteratur i urval:
Slottsarkivet, Stockholm:
Hedvig Eleonoras hovstatsräkenskaper
Ståthållarämbetet på Stockholms Slott – Räkenskaper
Ulriksdals Slott – Inventarieförteckningar
Martin Olsson (red.): Stockholms Slotts Historia del I, Stockholm 1940.
Erik Andrén: Snickare, schatullmakare och ebenister i Stockholm under skråtiden, Lund 1973.
Albin Roosvall (red.): Svenska slott och herresäten, Ny samling 1932-1933 - Skåne, Stockholm 1934, auktionens skrivbord avbildat sidan 52 i vardagsrummet på Fulltofta gård, Skåne.

Riksänkedrottning Hedvig Eleonoras skrivbord på Stockholms gamla slott ”Tre kronor”
av Stina Odlinder Haubo

Den 26 mars 1683 undertecknade Riksänkedrottning Hedvig Eleonora en förordning, eller snarare en slags betalningsorder till sin ”Tro Man och Gouverneur” Carl Gyllenstierna. Med pengar från kassören Sven Bergman skulle han betala ”en charletemps eller qwacksalvare för en papegoja med buren som Wij af honom kiöpt hafver”.

Men Gyllenstierna hade enligt förordningen fler utbetalningar att göra: ”Såsom Wij hoos Mäster Hindrich von Hachten för Oss hafwa låtit förfärdiga ett nytt skrijffbordh af wallnötteträä, inuthi belagdt med Cederträä, som med beslagh uthi alt kommer at stå på Sextiofem Silfverdalers plåtar…”

Den kortfattade beskrivningen överensstämmer väl med auktionens skrivbord i valnöt med en inredning av cederträ, vars brännförgyllda nyckelskyltar med det krönta namnchiffret HERS – Hedvig Eleonora Regina Sueciae, Hedvig Eleonora Sveriges drottning – låter förstå att bordet knappast kan ha varit avsett för någon annan än Riksänkedrottningen själv. Namnchiffret återkommer också som brännstämpel på bordets bakstycke liksom årtalet ”1683” och ”Stockholm”. Skrivbordet märktes alltså in direkt som Hedvig Eleonoras egendom och fick sannolikt en placering i hennes våning på slottet i Stockholm. År 1683 var Stockholms Slott fortfarande den, visserligen på- och tillbyggda, medeltida borgen runt kärntornet som Gustav Vasa låtit kröna med rikssymbolen, de tre gyllene kronorna. Tornets benämning ”Tre Kronor” kom med tiden att användas för hela den äldre slottsanläggningen.

Det gamla slottet ”Tre kronor”
Hedvig Eleonoras våning låg i slottets sydöstra del, i det södra medeltida försvarstornet som i slutet var tillbyggt åt alla håll, och som anslöt till såväl den södra längan som till den allra äldsta huslängan innanför den gamla högborgens östra mur. I denna hade förmodligen den medeltida kungaboningen varit belägen, och det var nog där Birger Jarl år 1252 undertecknade de allra första breven med Stockholm som avsändningsort.
Kungsvåningen låg i högslottets sydöstra del ända fram till slutet av 1500-talet då Johan III lät inreda en ny, stor rikssal i högslottets utbyggda västra länga, samt inreda nya rum för sig själv och sin andra gemål Gunilla Bielke i den stora borggårdens västra länga, uppförd under Gustav Vasas tid. I början av 1600-talet kom i stället den gamla kungsvåningen att användas som änkedrottningvåning, men sedan drottning Kristina tillträtt regeringen lät hon för sitt eget boende och sin representation bygga om och inreda våningen i praktfull barock efter Nicodemus Tessin d.ä:s ritningar. Den gamla kungsvåningen nyinreddes ännu en gång i slutet av 1660-talet, då för den unga änkedrottningen Hedvig Eleonora. År 1683, samma år som drottningen köpte sitt nya skrivbord, arbetade såväl murare och timmermän som hovsnickare med reparationer i ”Änkedrottningens Logementer”.

Riksänkedrottning Hedvig Eleonora
Arton år gammal giftes Hedvig Eleonora bort med den svenske kungen Karl X Gustav, som därmed följde sin kusin, den abdikerade drottning Kristinas råd. På sin väg mot Rom hade hon besökt hovet i Holstein-Gottorp och funnit att hertigparet Fredrik III och Maria Elisabeth hade två giftasvuxna döttrar. En allians mellan den nyblivna stormakten och det lilla hertigdömet var lämplig eftersom Holstein-Gottorp liksom Sverige stod i konflikt med Danmark.

Då det kungliga bilägret firades i Rikssalen på Stockholms Slott den 24 oktober 1654 beskrevs den unga bruden som ”en skön liten dygdig och hjärtans behagelig liten puppa”. Efter ett års äktenskap uppfyllde hon sin främsta plikt som drottning då tronarvingen Karl föddes. Drygt fyra år senare, i februari 1660, avled Karl X Gustav. Hedvig Eleonora blev änkedrottning tjugofyra år gammal och hennes fyraårige son blev kung Karl XI. Änkedrottningen tog plats som ledamot i sonens förmyndarregering, senare också i sonsonen Karl XII:s, och utövade därmed ett visst politiskt inflytande. Främst såg hon till sonens och ätten Pfalz intressen.
Men det var framför allt som byggherre, konstmecenat och samlare Hedvig Eleonora bidrog till att stärka kungamakten. Inte minst kan Drottningholm ses som ett svar på 1600-talets stora adliga slottsbyggen, till exempel Skokloster. Pengar till sina slottsbyggen och konstbeställningar fick Hedvig Eleonora från sitt så kallade livgeding, ett antal län vars intäkter finansierade hennes underhåll. Livgedinget förvaltades av en generalguvernör, från 1679 änkedrottningens personliga favorit Carl Gyllenstierna. Av hennes byggprojekt och konstinköp framgår att änkedrottningen under hela sitt långa liv – hon dog först 1715 – inte bara hade en politisk agenda, hon var också en mycket modemedveten kvinna.

Skrivbordet av Hindrich von Hachten
Det skrivbord som Hedvig Eleonora lät beställa av Hindrich von Hachten var av en modell som då, 1683, måste ha betraktats som en verklig nymodighet. Faktum är att man idag vanligen daterar skrivbord som detta till åren omkring 1700, även ute i Europa där utvecklingen av möbelstilar och modeller ligger lite före den i Sverige. Denna modell som på franska kallas ”bureau ministre” har lådhurtsar ända ner till golvet, och är en utveckling av ”bureau Mazarin” (efter kardinal Mazarin) vars lådor är färre och grundare, och som därför står på en benställning. Ett par bord av den något äldre Mazarin-modellen står idag på Gripsholms Slott, men de är veterligt inte inmärkta som Hedvig Eleonoras egendom.

Gemensamt för de både skrivbordsmodellerna är att de har ett indraget parti på mitten som kallas ”kneehole”. Utrymmet kan idag tyckas väl trångt eller grunt, men de adelsmän som på 1600-talet hade råd med ett skrivbord hade ändå inte möjlighet att sitta ergonomiskt korrekt med båda benen långt in under skivan eftersom värjan, deras värdighetstecken, var i vägen. Man ska därför ha suttit snett, med bara det högra benet i knähålet.

De tidiga skrivborden användes också ofta som toalettbord, och kanske var det i första hand som sådant Hedvig Eleonora utnyttjade sitt bord. Valet av cederträ i bordets inredning var oavsett funktion väl genomtänkt; träets aromatiska doft var behaglig samtidigt som den ansågs hålla ohyra borta.

Mäster Hindrich von Hachten som tillverkade skrivbordet, lär ha kommit från Hamburg och har hittills bara gjort sig känd för att han 1689 bötfälldes för missfirmelse av rådman Strömborg på gillestugan tillsammans med fem andra snickare: Abraham Brauer, Joakim Helmer, Bertel Krawinkel, Hans Herman Steijerwaldt och Johan Wulf d.ä. De två senare hade liksom von Hachten uppdrag för hovet och slotten, men Steijerwaldt och Wulf tycks bara ha tillverkat inredningssnickerier. Hindrich von Hachten, som under 1683 också levererade ett kabinett i valnöt på ebenholtsfot till Hedvig Eleonora, kallas ”skatullmakare” i hennes räkenskaper, så till skillnad från det stora flertalet snickare kan han ha varit specialiserad på fanermöbler.

Klockan två på eftermiddagen den 7 maj 1697 utbröt den stora slottbranden som totalt förstörde de äldsta delarna av Stockholms Slott, där Hedvig Eleonoras våning var belägen. Troligen var skrivbordet då redan flyttat till ett annat slott. Kanske motsvaras det av en högt värderad byrå, en dåtida franskinspirerad benämning på just skrivbord, av valnöt som några år efter Hedvig Eleonoras död inventariefördes i skrivkammaren på Ulriksdal.

Utöver drottning Kristinas silvertron, har alltså ännu en möbel som varit placerad på det gamla slottet ”Tre Kronor” före branden bevarats in i våra dagar. Att den är beställd av Riksänkedrottning Hedvig Eleonora för hennes eget bruk av schatullmakaren Hindrich von Hachten, gör den inte bara till en verkligt kunglig möbel utan också den äldsta svenska möbel som med säkerhet kan knytas till en namngiven snickare.